Ingegerd

Ja det är vad jag gjort i dag, ja det är inte så märkvärdigt, men känns så bra.  I vår hall har vi en gammal skänk. I den har jag genom åren tryckt in väskor, som jag tröttnat på. Jag har en förkärlek till nya väskor och då måste ju den gamla ta vägen någonstans. In i skänken. I den fanns det också en vevgramofon, en väska med pingisracketar och bollar, två fina hemvävda plädar, snyggt i hopvikta, och mycket mycket mer. Ja det var så fullt så sista tiden har jag inte vågat öppna skänken för att inte riskera att hela golvet blir fullt av prylar som jag egentligen inte behöver längre. Detta har fått till följd att hallgolvet under en längre tid varit belamrat med , ja just det väskor, kassar, påsar osv.

Men idag tog vi tag i skänken, plockade ut allt, sorterade och flyttade exempelvis vevgramofonen till vinden. Vi har inte använt den på minst tio år. Skulle vi få lust att spela en skiva, ja jag har minst 1 500 stenkakor i en garderob, så är det ju enkelt att hämta gramofonen på vinden.

Ungefär när skidåkare nr 3 000 gick i mål i Mora i årets Vasalopp gick vi i mål med hallen. Då hade vi varit på Ikea en gång och köpt ny lampskärm, köpte två olika för säkerhetsskull. Inte nog med detta, blev det rätt lampskärm, till mosaiklampfoten som min mormor gjort, när det var modernt med mosaik någon gång på sextiotalet? Nej, min sambo erbjöd sig att  åka runt Ikea en gång till , för att köpa en tredje skärm. Så bra det är med öppet köp, för vankelmodiga inredare. Nu är hallen städad, allt i ordning och lampan med mosaikfot som min mormor gjort pryder sin plats och skapar ett lagom kvällssken i hallen, så bra det känns. Nu är det bara resten kvar.....