Nu blir det ljus i tunneln
Var är ljuset i tunneln?
Helt nyligen invigdes järnvägsbron vid mitt för travbanan. I Smedby har också byggts två tunnlar för gångtrafikanter och en för cyklister. Tunneln som ligger vid Högalidsvägen har inga lampor i tunneln och trapporna/plattläggningen saknar räcken. Ned/uppfarterna är dessutom så branta och smala så det är absolut inte tillrådligt för personer med ex gånghjälpmedel att använda tunneln. Vidare finns en vägskylt som säger att den ej underhålls vintertid.
Kalmar kommun har ett stort antal policys och riktlinjer, bla angående trygghet och tillgänglighet.
Männisokorna i Smedby är mycket upprörda över hur man kan bygga en tunnel utan ledstänger, utan ljus och livsfarlig för männikosr med gånghälpmel eller rullstol. Dessutom svär sig kommunen fri från ansvaret genom att sätta upp en skylt att passagen ej underhålls vintertid.Birgitta Elfström kommunalråd för s i Kalmar som annars brukar vara på bettet när det gäller tillgänglighet och frågor om trygghet, hur kan du gå med på en sådan här byggantion. Den frågan ställer jag till Birgitta på KF på måndag.
Sortering
Ögonblicksbild från sorteringsverket vid Rörviks sågverk i Tvärskog, som jag i dag besökte för att få kunskap dels om företaget, men också om processen i en modern sågverksindustri. Senast jagbesökte ett sågverk var i samband med ett besök i Litauen, det är stora skillnader i denna högteknologiska industri jämfört med sågverket i Litauen, där jag på många sätt kände igen mig från Sigges såg i granbyn Misterhult från min barndom. Det är min förhoppning att koncernen Rörvik får fortsätta att utvecklas och att de olika dotterbolagen på olika platser i mindre tätorter i södra Sverige för fortsätta att utveckas samt bibehålla arbetstillfällen på landsbygden.
Från Skansen
Där mer än sju tusen personer samlats för att stödja Kalmar FF i matchen mot Norrköping. För mig var det första gången på Fredriksskans, ja första gången jag var där för att titta på fotboll alltså. Jag är inte ett dugg intresserad av fotboll, tycker det är dötrist, men har ändå hänryckts av fotbollsfebern som stan nu drabbats av. Visst var det en häftig stämning, visst var det glädje och spontanitet. Från min plats bakom målet, som i andra halvlek var den målbur som vaktades av Norrköpings målvakt hade jag bra koll på läget. Ja jag måste säga första parkett.
Men trots alla mål och trots hejarklackens skålande och hejande så övergick mer och mer mitt intresse till att studera övriga i publiken. Visst var det många vars blickar visade samma ointresse som jag tror att mina ögon gav. Visst var det många som stod och småpratade, om ditten och datten och kön till dagis och allt vad det var. Men vi var där, vi var där för att heja FF, för att så småningom få vara med och förhoppningsvis dela glädjen när domaren blåser i pipan på Örjansvall nästa söndag.
Jag ska inte åka dit, trots att man bjöd in till bussresa, all inklude från sekretariatet under gårdagens match, men förmodligen sätter jag på TV:n och håller ett avvaktande öga på matchen samtidigt som jag läser tidningen Land eller någon heminredningstidning, från soffhörnet lite söndagseftermiddagsdäst. Jag vill ju ändå vara med och säga, Vi.....