Från Skansen
Där mer än sju tusen personer samlats för att stödja Kalmar FF i matchen mot Norrköping. För mig var det första gången på Fredriksskans, ja första gången jag var där för att titta på fotboll alltså. Jag är inte ett dugg intresserad av fotboll, tycker det är dötrist, men har ändå hänryckts av fotbollsfebern som stan nu drabbats av. Visst var det en häftig stämning, visst var det glädje och spontanitet. Från min plats bakom målet, som i andra halvlek var den målbur som vaktades av Norrköpings målvakt hade jag bra koll på läget. Ja jag måste säga första parkett.
Men trots alla mål och trots hejarklackens skålande och hejande så övergick mer och mer mitt intresse till att studera övriga i publiken. Visst var det många vars blickar visade samma ointresse som jag tror att mina ögon gav. Visst var det många som stod och småpratade, om ditten och datten och kön till dagis och allt vad det var. Men vi var där, vi var där för att heja FF, för att så småningom få vara med och förhoppningsvis dela glädjen när domaren blåser i pipan på Örjansvall nästa söndag.
Jag ska inte åka dit, trots att man bjöd in till bussresa, all inklude från sekretariatet under gårdagens match, men förmodligen sätter jag på TV:n och håller ett avvaktande öga på matchen samtidigt som jag läser tidningen Land eller någon heminredningstidning, från soffhörnet lite söndagseftermiddagsdäst. Jag vill ju ändå vara med och säga, Vi.....