Trädkramare igen
Känslor i svall, adrenalinet pumpar och tankarna rusar…. Vad är på gång, ska Törnebyslätt skövlas?? Genom åren på Törnebyslätt har jag och min granne Marianne en väldig känsla för våra träd. Vårt gemensamma engagemang började typ 1982, när den nya riksvägen då E15, numera E22 skulle byggas. Jag var relativt nyinflyttad och en mörk höstkväll kom Marianne in, och frågade om vi visste att de vackra tyska lönnarna med sina flika löv i fantastiska blod ( koagulerat) röda färger, skulle sågas ner. – Nej vi visste inget men nej så får det ju inte bli. Vi ringde, vi skrev, vi kramade och givetvis fick vägverket nästan rätt, de flesta sågades ner men ett 10 tal blev kvar, längs den gamla vägen. Genom åren har vi med jämna mellanrum fått agera trädkramare, Almallen som leder från riksvägen till Törneby Herrgård, numera hotell har vi fått krama. Tyvärr har almsjukan drabbat flera av träden, men många är kvar och kärnfiska.
Vi kramar inte enbart träd av ädla arter, vi kramar aspsly och björksly …. Kan ju verka märkligt, men med den stora trafikbelastningen som finns bakom vårt sly, i Karlsro rondellen är varje liten grön kvist värd en kram. Ljuddämpningen från det gröna är fantastik. Det är många gånger vi varit ute och vädjat till skogsarbetare, ta det försiktigt, släpp fram nya skott… så vi får en fortsatt bra bullerdämpning under säsongen då träden bär löv. Det går brukar gå bra, bara vi är hemma och kramar….
Så i dag, motorsågars buller vad är på gång…. Marianne ringer på och vi ger oss i väg. Tack och lov kunde vi blåsa faran över. Man sk byta ut stamledningar för vatten och avlopp, har grävt – fyllt igen, satt ut nya stakar och ska gräva igen och då var det några träd ute vid vägen som var ivägen…. Ja det får vi ta, men vi trädkramare, vi är alltid på ”hugget”